Elmer var en gammal öring som bosatt sig vid ett av åns bästa matställen. Varje vår brukade vi träffas där en kort stund men årets möte blev Elmers sista.
Som vanligt mötte jag upp vid halv elva tiden. Jag spanade förväntansfullt bort mot mötesplatsen. Inga sländor, ingen rörelse i vattnet, ingen Elmer.
Jag sätter jag mig i solen och njuter av fågelsången. Från den valda platsen har full koll på Elmers matställe. Vattenytan är spegelblank. Det går en timme, och ännu ser jag inga sländor så jag plockar fram termosen. Det smakar bra med kaffe kokt på friskt källvatten.
Efter ytterligare en timme ser jag den första vakringen en bit nedströms Elmers favoritställe. Jag tänker att det är Elmers mindre kusin som börjat äta.
Fortfarande inga sländor på ytan och av vaken förstår jag att öringen äter nymfer. Flugvalet är givet. Jag fettar in halva tafsen och binder på Gerts flymf. Låg position och uppströms fiske är vad som gäller vid den här ån.
Öringen tar i första kastet och jag håller in den hårt så att den inte ska gå upp och skrämma Elmer. Under drillningen ser jag Elmers ryggfena bryta vattenytan då han gör ett utfall från sin favoritplats. Nu vet jag att Elmer är hemma.
Jag krokar av kusinen, en vacker öring kring 30 cm. Gör ett nytt kast men når inte riktigt fram. Nästa kast ligger där det ska och när flymfen stryker förbi Elmer blir det tvärstopp. Fast fisk och direkt ett luftsprång följt av en rusning. Kampen blir tuff och Elmer vältrar runt runt och snor in sig i linan. Tyvärr så illa att hans liv inte gick att rädda.
/Kenneth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar